I förrgår, då jag skulle posta några brev utanför Prisma här i Vasa stötte jag ihop med två filurer på fem före skrottippen-cyklar. Den ena hette Tage och pratade väldigt fint och artikulerat sina trasiga och smutsiga kläder till trots, han bodde på Brändö och undrade "Min kära, har du möjligtvis 2 euro att ge oss?" Jag blev illamående av brännvinsstanken från hans mun och önskade att jag kunde traska in i Prisma och köpa tandborste och tandkräm, för att inte nämna munvatten åt honom.
Jag är en liten softis, jag visste att jag hade två euro så när jag var inträngd i ett hörn av skrotcyklar och illaluktande gubbar kunde jag inte säga nej. Jag visste att det inte var frågan om något mjölk och brödköp för att klara livhanken, de skulle bombis till Alko inne i Prisma men.. ja.
När jag gett dem 2 euro började välsignelserna hagla över mig. "Gud välsigne dig". "Jumalan siunausta" and what not...
Den andre gubben hette Mauri och var iklädd en mörkgrå blottarjacka, ni vet, en såndär trenchcoat eller vad de nu heter. Han försökte spela lite coolare än sin vän Tage, som genast efter utdelade välsignelser parkerade cykeln vid väggen och styrde stegen mot ingången. Han frågade vad klockan var och konstaterade att de nog hinner och köpa en flaska vin, sedan presenterade sig som "Mauri, taidemaalari. En mää aina näin köyhä oo". Sedan styrde de båda stegen in och antagligen så fort som deras halvnyktra ben bara bar dem, till Alko för att köpa "viiniä" (Yeah right, viinaa tror jag ligger närmare sanningen, men vem vet...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar