En massa tanter

Igår var det rådgivningsbesök för lilleman. Vi är nu inne på vår fjärde rådgivningstant sen lilla b föddes, vår andra sen lilleman föddes. Lite av ett i-landsproblem är det men det är tungt att "hela tiden" byta tant. Varje gång får man börja om på nytt, de vet inte vem man är, hur familjesituationen är, de vet inte att vi helst kommer klockan 8 på morgonen, de vet inte hur amningen gått med någon av barnen, de vet knappt ens att vi har två barn. Suck.

Det känns tryggt att komma in och sätta sig i stolen och veta att den på andra sidan bordet känner mig, vet vem jag är. Vet att kolla efter dagar då klockan åtta tiden är ledig när vi ska boka nytt besök, vet att fråga lite om lilla b, frågar hur jag mår pga något vi diskuterade senast.

Jag berättade om lillemans nya sugteknik och om hur hopplöst det känns att fortsätta amma då det inte går att korrigera hans grepp, jag sa också att jag var lite orolig hur det påverkat hans viktuppgång. Då sa hon bara att det syns på hans kinder att han gått upp. MEN, han hade jättestora hamsterkinder redan då han föddes.... suck.

Nu är det väl bara att försöka "skola in" den här nya tanten då... Jag tyckte inte om henne, hon påminde mig om vår hälsosyster i högstadiet, usch.

Min morfar Paavali, snart 86 år, med barnbarnsbarnen Bella, 2 år och Olli, 4 månader. Bilden är tagen förra helgen då min bror Taneli, 8 år hade bestämt sig för att ha "Syyskutsut". Bella skulle absolut inte sitta i någons famn och bli fotograferad, hellre ville hon riva sönder Tanelis bionicles. Olli sov.

Sagostund

Vad vill du läsa? Hämta en bok så ska vi läsa lite.

Vad kommer lilla fröken b tillbaka med? Jo, Claes Ohlssons senaste katalog.

slött

Har inget och alltför mycket att skriva om... får inte någon början någonstans, kanske för att min hjärna är så full med en massa grejer som jag funderar på.

Lilleman sover fortfarande inte en hel natt utan vaknar ca 2 gånger. SUCK. Att lilla b är omöjlig om nätterna, hon drömmer antagligen mardrömmar, vaknar och skriker flera gånger per natt utan att riktigt vakna ordentligt och att B snarkar som en mindre fabrik gör inte saken bättre. Nu när lilleman har fått börja äta t.ex. potatispuré och majsvälling har vi försökt "tanka" honom inför natten, lite puré vid middagstid och så välling före läggdags, men det fungerar icke.

Skulle desperat behöva prata av mig men, ärligt talat, jag vet inte vem jag skulle prata med, det känns bara som om ingen orkar lyssna på mina problem. Har säkert varit hemma ALLTFÖR länge ensam med 2 under 2-åringar och utan vuxet sällskap, men jag känner mig bara som en störande liten fluga i mina vänners liv. Usch, hatar att känna så och ännu mer hatar jag att ha så mycket känslor och funderingar inne i mitt huvud som bara förvirrar mig och som jag inte kan prata med någon om... :(

Saknar en kram, en varm kram som sveper in hela mig undan alla andra krav. Finns ingenstans att fås.

Mauri, taidemaalari

I förrgår, då jag skulle posta några brev utanför Prisma här i Vasa stötte jag ihop med två filurer på fem före skrottippen-cyklar. Den ena hette Tage och pratade väldigt fint och artikulerat sina trasiga och smutsiga kläder till trots, han bodde på Brändö och undrade "Min kära, har du möjligtvis 2 euro att ge oss?" Jag blev illamående av brännvinsstanken från hans mun och önskade att jag kunde traska in i Prisma och köpa tandborste och tandkräm, för att inte nämna munvatten åt honom.

Jag är en liten softis, jag visste att jag hade två euro så när jag var inträngd i ett hörn av skrotcyklar och illaluktande gubbar kunde jag inte säga nej. Jag visste att det inte var frågan om något mjölk och brödköp för att klara livhanken, de skulle bombis till Alko inne i Prisma men.. ja.

När jag gett dem 2 euro började välsignelserna hagla över mig. "Gud välsigne dig". "Jumalan siunausta" and what not...

Den andre gubben hette Mauri och var iklädd en mörkgrå blottarjacka, ni vet, en såndär trenchcoat eller vad de nu heter. Han försökte spela lite coolare än sin vän Tage, som genast efter utdelade välsignelser parkerade cykeln vid väggen och styrde stegen mot ingången. Han frågade vad klockan var och konstaterade att de nog hinner och köpa en flaska vin, sedan presenterade sig som "Mauri, taidemaalari. En mää aina näin köyhä oo". Sedan styrde de båda stegen in och antagligen så fort som deras halvnyktra ben bara bar dem, till Alko för att köpa "viiniä" (Yeah right, viinaa tror jag ligger närmare sanningen, men vem vet...).

En gång i veckan...

... blogg.

Igen är det tisdag. Ikväll fortsätter Sveriges Idol, det är alltid skoj att titta på. Jag vet, fjortisvarning men so be it, jag tittar på Idol så får ni andra göra vad ni vill.

Jag och sambon har inlett en "försöka-bli-hälsosammare-och-gå-ner-i-vikt" regim här hemma, vi bantar alltså, som svärmor skulle säga med hög röst. Själv vill jag inte använda ordet "banta" eftersom det låter så fel och ger fel bild av vad vi försöker åstadkomma. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt, visst behöver jag gå ner i vikt, det ska jag inte förneka och det är en av orsakerna till att jag nu gör om (läs försöker göra om) mina matvanor. För mig handlar det även om att börja må bättre i min kropp, att ta hand om mig så jag finns kvar på denna jord längre, att bli piggare och bekvämare. Jag vill ge mina barn goda matvanor och lära dem att motion hör till vardagen, jag vill inte att de ska vara 25 år och bära på lika mycket övervikt som jag gör nu. Anyway, predikan åsido, vi har "slagit vad" (vääldigt diffust HUR vi slagit vad men...) om att gå ner 5 kilo på var på en månad, startskottet gick igår. Idag är jag väldigt sugen på lite choklad... hehe! Men kan gubben så då ska tammefan jag också göra det.

Nu varnar jag er för att det kan hända att min blogg blir vääldigt tränings- och matinriktad men någonstans ska jag väl få skriva av mig, ni behöver ju inte läsa om ni inte vill. Men misströsta icke, jag lovar att trycka in lite text om min glamourösa vardag hemma med 2 barn som ni alla ääälskar att läsa om.. nåjaaa, vem har höga tankar om sig själv???

Nu sover ungarna. Finally! Nu ska jag äta ett äpple och se på Hem till gården. (Ja, jag tycker om den serien...)

En helt vanlig tisdag

Lilla b var uppe före tuppen imorse. Vi försökte med allt för att få henne att somna om men icke. Det hjälpte inte att lilla o inte somnade vid bröstet efter morgonmatningen utan låg vaken och viftade och gurglade. Suck. Bara att ge sig, vi steg upp och rörde till pappa B:s morgonrutin, syntes solklart att han inte uppskattade att ha två ungar och en sambo med sig vid frukostbordet på en tisdag. :P

Igår var jag till simhallen. Simmade på (eller heter det i?) en 50 meters bana mitt emellan två banor var stora starka simföreningssimmare höll på öva fjärilsim, det guppade och strömmade sådär icke önskvärt när jag flåsande försökte väcka liv i bröstsimstekniken. Simmade 500 meter och deltog sedan i ett vattengymnastikpass. Ganska bra men hon som drog jumppan kunde ha varit lite mera entusiastisk och pådrivande. Snett framför mig jumppade tre tyskar som nu som då skrattade åt uttryck som "menee, menee" och "rummuta, rummuta" varefter de slängde ur sig en låång ramsa på tyska. Efter passet funderade jag läänge (läs 2 minuter) på om jag skulle simma lite till då folk börjat söka sig till duscharna. En gammal "fabbo" som stod och stretchade på en 50 meters bana sa "Tuu uimaan vaan!", som om jag stod och väntade på hans tillåtelse. Jag bestämde mig för att simma lite till, bara 200 meter, armarna var som spaghetti efter jumppan. Skönt med lite egentid.

Idag ska vi till Petsmo och kolla på en lägenhet, en fyrarummare i parhus. Hyran är ung. densamma som vi har här så vi får hoppas att lägenheten är bra. Jag skulle inte vilja flytta så långt bort från stan (typ 20 km) men vi har nog inget val. Vi har funderat på att köpa en lägenhet eller ett hus men jag vet inte om vi vågar i dessa osäkra tider. Trots utrymmesbristen och likheten med en bastu kommer jag att ha svårt att flytta härifrån, vi har bott här så länge nu och det här är våra barns första hem, vår hyresvärd är världens snällaste och läget är ganska bra. Visst lockar det med egen gård och mera utrymme men, ja ni vet, det här är hemma.

Nu ska jag börja ställa till lunch, snålsoppa ska det bli idag, undrar om det blir till något?? Lilla o vaknade just också så det blir väl lite mat åt honom också före jag och lilla b får äta.

bloggtorka

Vet inte vad jag ska skriva om. Allt och inget. Nå väl, här har vi det bra. Det regnar och är härligt höstväder... myser.

Igår firade vi vår 7 års dag. Inget stort, bara en hemlagad pizza och pepsi (får ju inte dricka annat då jag ammar, men det går bra med pepsi också...). Tänk, sju år tillsammans, vi satsar på sju till.