Trött

Imorgon ska jag börja picka mig. Usch. Ni kan inte ens föreställa er hur panikfylld jag är, jag kommer antagligen att svimma eller något när jag ska picka, skulle vara bättre om någon annan gjorde det åt mig istället. Har funderat på att bara skita i det eller något men det kan jag ju inte, måste ju tänka på lillbebben som tumlar på i magen, dessutom vill jag inte föda en 5 kilos bjässe. Det är ju så att om man får graviditetsdiabetes så får bebisen för mycket energi och vääääxer (sådär förenklat alltså).

Usch vad jag är trött föresten. Men hb-värdet var 129 så jag vet inte vad tröttheten beror på. I samma veckor med lilla b var mitt hb-värde 113, jag fick börja äta järntabletter, som skulle tas mitt i natten så inga födoämnen skulle störa upptagningen av järnet. Antagligen beror min frånvarande pigghet på sömnbrist, lilla b har tidiga mornar (idag klockan 06.20) och jag måste upp på wc åtminstone 2 gånger per natt. För att inte tala om hur svårt det är att hitta en bekväm sovställning. Men om några månader får och kan jag sova på mage igen, aaah, sweet!

Lilla b ska börja på dagis den första april. Min praktik börjar den sjätte. Känns lite jobbigt faktiskt att hon ska börja vara på dagis då hon fortfarande är så liten men vad kan man? Två månader ska hon vara på dagis så jag hinner studera lite och vila mig inför förlossningen. Det kan ju vara bra för henne också att få träffa andra barn i samma ålder, det blir ju inte så mycket av det just nu när hon är hemma med mig.

Antagligen lämnar mitt kandidatarbete oskrivet i vår. Det verkar så, jag har så mycket annat att tänka på och orka med. Jag är så trött och utsjasad och sitter ofta och gråter på kvällarna för att allt känns så oöverkomligt och tungt. Jag skulle vilja få kand.arbetet färdigt men hellre lämnar jag det ogjort ännu än stressar ihjäl mig över det. Det är mitt eget fel, jag borde ha planerat det bättre. Men nu är det så här.

Jag bara orkar inte ibland... det blir för mycket. Känner mig som en dålig mamma, en dålig sambo, en dålig vän. Förlåt hör ni!

Mitt djungelvrålätande blev inte lika strukturerat som jag beskrev i mitt förra inlägg. Jag äter lite nu som då. Borde sluta med det. Jag äter för mycket godis, punkt. Men det får bli slut på det nu, vill ju inte att blodsockervärdena ska vara katastrofala. Få se om jag klarar mig utan choklad, är ju som sagt så deppig ofta nuförtiden, och min bästa vän heter Fazers Blå. Men lite självdisciplin kanske?

Magen är stoor, större än med lilla b i vecka 38 (har kollat på gamla bilder). Slappa magmuskler? Stor bebis? Mycket fostervatten? Läskiä? Bebisen rör sig i alla fall ganska vilt ibland, sparkarna tar ibland sjukt men det är mysigt att känna av en hand eller en fot mot sidan. Ibland trycker bebisen hela ryggen eller rumpan hårt mot magen, det känns som om huden skulle spricka men det är häftigt att känna av bebisen med handen genom magfläsket.

Vecka 27

Bebisen: Nu öppnar bebisen sina ögonlock och växlar nu mellan att blunda och att titta. Rytmen i rörelserna, andningen och sväljande är nu väl etabletat och förmågan att orientera sig rumsligt har utvecklats. Bebisen lärt sig att känna igen sin mammas hjärtrytm. Bebisen är nu ca 34 cm lång och väger mellan 900 gram och 1 kg. (www.niomanader.se)