planeringar

Idag har jag lite flyt.. det känns som om et nog ordnar sig med allt till våren. IDAG (måndag) känns det så. Ganska najs.

Kursen i textilslöjd blev godkänd! Tackar tackar för studiepoängen fröken Rynkhuvud. Kursen i Pedagogisk filosofi är inprickad i almanackan och böckerna för uppgifterna i Multikulturell pedagogik är upplockade på skrivbordet. Fältpraktik 2 blir av i april och jag borde precis hinna med på det sista praktikseminariet som är den 28 april (som även råkar vara min 25-årsdag). Här går det undan förstår ni. ;) Jag vet, inget blir ju egentligen gjort, framför allt inte kand.arbetet, MEN, hittills har jag haft sån anti-skoluppgifthumör så de ovanstående "bragderna" verkligen är hjältedåd i min bok. Ja, ni förstår vad jag menar...

Ett stort MEN svävar emellertid över mitt huvud. Vi har fortfarande inte fått höra om lilla b verkligen får en dagisplats i april och maj... TÄNK om hon inte får någon plats, vad gör vi då??? Iiik!

Eller, tänk om baby nummer två, som går under arbetsnamnet "kooni", föds för tidigt och pluppar ut redan i maj? Då går mycket av mina planer åt skogen. Men det är som det är med det då... Babyns vilja kan jag inte ännu bestämma över, vill han ut i maj så lär han väl komma ut i maj.

Magen känns STOOR! Hur i all världen ska jag kunna röra på mig de följande 3-4 månaderna? Herregud, jag känner mig som en elefant. Känner mig inte alls strålande vacker. Jag tycker bara jag är ful och tjock och inga kläder sitter bra på min elefantkropp. Att vara tvungen att visa mig i simdräkt varje lördagmorgon höjer inte humöret alls, snarare tvärtom, drar ner det ännu mera. Usch. VEM var det som sa att gravida kvinnor är vackra och ljuvliga med strålande hud och hår? HUR blir man en sån kvinna??

"Kooni" sparkar och bökar för full hals. Han störs inte av att jag ser ut som en babianrumpa i ansiktet eller att mitt hår ser ut som en brösthårstupé. Inte heller har han några komplex med min klädstil och han svettas bomsäkert inte lika kraftiga floder som jag.

Inatt drömde jag att "kooni" var född. Han såg nästan ut som lilla b när hon föddes, hade likadant hår och liknande ansiktsdrag. Han var lite tjockare och kunde krypa med det samma. Jag lämnade honom och lilla b med min mamma en dag för att jag skulle kunna göra några ärenden på stan, när jag kom tillbaka frågade jag var de lagt babyn (då var plötsligt en massa människor hemma hos oss) och då svarade min mamma: "Jag vet int, men han brukar nog dyk upp efter en stund". Jag vaknade med ett ryck och tänkte att jag tappat bort min bebis.

Idag hade jag en lektion i användandet av vita och svarta tangenter för att åstadkomma musik. Det gick sådär, jag har börjat spela jättefel ibland nu, det blir bara värre desto mera jag övar. Suck. Jag har bara en lektion kvar före tenten, jaiks! Hoppas tenten blir godkänd, jag ska öva flitigt hela denhär veckan. I alla fall nästa måndag (tenten är på tisdag).

På väg hem efter pianolektionen satte jag mig i bilen och smällde igen bildörren, med ena foten fortfarande utanför, samma jävla fot som jag fortfarande har nageltrång på, samma fot vars stortå är knallröd och sjuk som faaa-aan. Samma stackars sjuka fot klämdes så det gjorde ONT! Jag börjar bli för luddig i huvudet. Jag påpekade detta åt pianoläraren redan förra veckan, sa att jag är så trög i huvudet och att jag bara spelar fel eller stannar av mitt i en låt utan att veta vad jag gör eller minns om jag skulle pausa här eller inte. Luddhuvudet Emma.

Nu ska jag väcka lilla b, hon har sovit monsterlänge. Om hon inte vaknar nu så är hon vaken halva natten.