Har inget världsomskakande att meddela, tänkte bara skriva ett ord eller två för att övertyga er om att jag fortfarande lever. Även om magen börjat puta ut och jag känner mig som en välgödd gris. När jag med tårar i ögonen konstaterar att jag ser hemsk ut står B där och säger (med en röst som han tror är fylld av kärlek och omtanke) "Tu siir gravid ut". TACK så BRA tå! Hur orkade jag vara gravid med lilla b i 39 veckor? Hur ska jag orka vara gravid ännu i hundranågot dagar? Suck. Känner redan av stickningar i blygdbenet och är konstant på dåligt humör, tycker synd om alla i min omgivning, INGEN har sluppit undan mina fräsanfall, ingen, inte ens dammråttorna under sängen.
Har ingen aptit. Vill inte äta för det mesta, så var det med lilla b också. Då åt jag Tupla och drack mjölk dagarna i ända. Nu vill jag ha något salt salt salt och frukter i stora lass. Min stora olycka är att Estrella igen börjat tillverka Salt´n Vinegar chips, jag ÄLSKAR dem! Jag avskyr makaroner, precis som med lilla b, och allt som jag måste steka själv, ÖRK! Okej, färdigpratat om mat.
Jag har massor med skolarbeten som måste bli färdiga (helst på 3 månader)... jag blir så deprimerad bara jag tänker på dem... örk! Före jul tyckte jag det var sååå länge kvar till våren men nu, nu är det ju bara några veckor kvar... jaiks!
Nu ska jag gå och rota runt i kylskåpet och se om vi har någon frukt, alternativt juice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar