sanningens ögonblick

Ok, då har vi avklarat veckans vägning och jag kan meddela att jag hittills gått ner 2 kg och 200 gram. Det betyder att jag, trots min fuskvecka, har gått ner. Nu har jag alltså 2 kg och 800 gram kvar till mitt mål. Och över en månad på mig, det borde ju gå, eller vad? Behöver jag tillägga att jag är stolt över mig själv.

Igår skulle jag ut och springa. Jag kände hur det helt enkelt var dags att föröka trycka fötterna i skorna och ge mig ut. Det gick en bit, jag sprang och gick om vartannat, men efter en stund fick jag ge mig, min tå strejkade från det allra första steget och jag bara tänkte att om jag ignorerar det så blir det bra, men nej. Jag började springa snett på vänster fot och det kändes inte bra, inte ens då det ur iPodens hörlurar strömmade Apulantas Koneeseen kadonnut och textraden: "Kipu kuolee huutamalla, alastomana lattialla..." Jag fick ge mig och svänga om. Sur och bitter, Jävla tåhelvete! Att den aldrig ska bli bra! Men då, då fick jag en idé!
Nämligen, eftersom min tå strejkade och det inte gick att springa och jag ville ha en ordentlig träning ändå kom jag på följande:
Jag sökte i iPoden efter några riktigt bra låtar med bra tempo och fart och så gick jag i rask takt och stannade nu som då och dansade allt vad det kom ur mig på den lilla grusvägen, jag viftade med armarna och skakade rumpan och försökte röra på så många kroppsdelar som möjligt. Myggorna började samlas efter en stund och då började jag röra på mig framåt igen. Jag låtsades att jag var ute och skidade och svängde ordentligt med armarna. Sen stannade jag igen och dansade och så vidare, jag blev ordentligt svettig och det var ganska kul, hoppas ingen såg mig bara. När jag kom hem var bastun på och jag kunde hoppa rakt in i duschen och sedan i bastun. Men jag måste gå och visa min tå igen till tant doktorn. Gud vad jag hatar min tå!
Imorse fick jag igen äta naturell yoghurt. Det var gott. Men jag hade inga hallon att äta med så jag improviserade, och det blev faktiskt gott, lite socker och kanel och färdigt. Svärmor hade bakat en underbar hallonpaj som jag tog en liten bit av med morgonkaffet. Visst visst, det var fusk, men lite gott kan man ju unna sig. Jag tog ju bara en bit, till skillnad från förr, då skulle jag tagit åtminstone 3 bitar.











Vårt lilla yrväder väckte oss klockan sju i morse. Hur mycket vi än försökte ignorera henne så hon skulle somna om gick det inte, nu är det morgon och nu ska vi stiga upp! :) Klockan är nu 10 och vi har en låång dag framför oss ännu, kanske blir det bio senare ikväll, den nya Arn-filmen hade premiär här i Finland igår så, det skulle vara väldigt roligt att få en stund för oss själva utan lilla b. Hoppas att vi får träffa Maja idag.

Dagen i dag
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mera innehåll
än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.