Jessus, har ju inte skrivit något på en månad... Hur sammanfatta det som hänt här under de senaste fyra veckorna? Hmm?
Semestern tog slut och jag började jobba. Det var spännande och pirrigt men jag fick så bra kolleger så det kändes snabbt mindre nervöst. För att inte tala om alla de underbara barnen, ah, de små liven, de är så härliga allihopa (närmare 80 stycken) på sitt eget speciella (och unika) sätt.
I min grupp (ca 25 stycken barn) har vi två klasser från årskurs ett och en förskoleklass så våra eftermiddagar går för det mesta åt till att leka butik, bygga lego, leka med bratz (barbiedockor är ju sååå out!), pyssla med hama-pärlor och vara ute.
Ungarna började på dagis en vecka före semestern tog slut och inskolningen gick riktigt bra för storasysters del. Sämre var det för lillebror som grät hjärtskärande varje gång vi lämnade honom hos dagmamman. När sedan den "riktiga" dagisstarten kom började det gå bättre för lillebror och han sa bara "hej då mamma" på morgonen och så gick han in i lekrummet och började leka. Storasyster däremot började gråta hemma vid frukostbordet och grät hela vägen till dagis (som är i grannhuset) och ännu när jag lämnade henne på dagiset. Det var hemskt.
Men nu har det börjat gå bättre igen. Ibland kan hon gråta lite men hon tycker ändå att det är roligt på dagis och hon har t.o.m. några kompisar, vilket jag var orolig att hon inte skulle få eftersom acceptabelt socialt beteende inte är en av vår prinsessas starka sidor. De har haft lite problem med att hon tar saker av andra och visar missnöje med att "spotta" (snarare fräsa) åt de andra barnen.
Lillebror har också han fått reprimander av dagmamman för att inte dra jämnt med en annan jämngammal pojke hos dagmamman. Han tar saker av honom (undrar VAR han har lärt sig det??) och i parken spiller han sand på en liten flicka i sandlådan. För det har han fått timeout på parkbänken.
Som förälder skäms man ju för att ens barn inte kan uppföra sig, det är ju en återspegling på oss föräldrar. Vi har inte lärt dem rätt.... :( Men vi försöker, ojoj vad vi försöker, men de är som katt och hund här hemma, bråkar och slåss och tar saker av varandra för att några sekunder senare snällt leka sida vid sida med sitt, för att sen slåss, bråka, ta saker.... ja ni fattar. Hoppas vi tillsammans med respektive vårdställe ska lära dem hur man beter sig...
Storasyster har äntligen fått tid till talterapin. På tisdag ska vi dit första gången och så ska vi se vart det tar oss. Hoppas på hjälp till storasyster då man märker att hon blir frustrerad när hon inte blir förstådd. Dessutom härmar lillebror henne så hans tal blir mer och mer likt hennes.... suck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar