Jag har kommit fram till en sak, eller några, eller många...
Jag trivs inte med mig själv just nu. Jag trivs inte med mitt hem. Jag trivs inte med mitt förhållande och jag trivs inte i min mammaroll. Allt känns obekvämt.
Vårt hem är stökigt och möblerna är dåligt placerade. Vårt hem är för litet och inget har en egen plats. Jag trivs inte.
Mitt förhållande till B är starkt men lite rutinmässigt. Jag trivs inte i den vardag som vi har skapat åt oss själva. Jag saknar oss. Vad hände så vi glömde bort varandra?
Min roll som mamma är inte alls som jag trodde. Jag är inte den mamma som jag drömde om att vara. Mitt tålamod tar alltid slut alltför tidigt och jag orkar inte helt enkelt ibland. Jag ville vara en supermamma med nerver av stål och en sträng men varsam hand. Jag ville vara snäll och öm och vårdande. Jag ville vara en mysmamma som bakar pepparkakor och läser sagor. Jag ville inte vara det monster jag är. En gnällig, fräsande momzilla utan tålamod och ork.
Jag känner mig som en främling i min egen kropp. Vågen visar fortfarande på minus men jag känner mig stor som ett hus. Jag är inte den männsika jag vill vara. Jag studerar inte det jag vill och jag känner inte mig själv. Jag är osäker och velig. Jag är lat och trött. Jag orkar inte vara den jag vill.
Jag vill bara ta en semester. Men jag tvivlar på att något har löst sig när jag kommer tillbaka. Har ibland svårt att se fram emot en ny dag. På lördagskvällen låg jag och grät i B:s famn och jämrade mig över allt möjligt som tyngt i mina tankar en tid redan. Att det skulle bli morgon om några timmar och att lilla b skulle vakna kändes hemskt. Jag ville bara låsa in mig i den lilla bubblan för en tid, i famnen på B.
Usch. Jag blir lite rädd för mig själv...
1 kommentar:
Hede ti int trivas känder ja igen, å he e int na roolian känslo. Tyvärr kan int man kryp ur skinni sin som en orm fast man sku vila ibland:( Men ja gratulerar å lyftar äntå på hattn ti fortsatt minus, he kan ju int laga nating sämber, elde va? Å ja tycker att du verkar som en mycket vettig och superbra mamma åt lilla b, tu e ungdomli å mytji meir down to earth än mang ader småbånsmamma ja ha siitt. Int kan nan vara på topp jämt, å tu ska ju int bara vara lilla b:s "roliga tant" (he e MIN uppgift;)) utan hennas mamma. Som säjr nee imillanåt å som stjöiter om enna å som bestämber å uppfostrar on. Å som tycker om on å e oroli för on å vill he bästa för on. Alltså precis som du gör nu! Om e hjälper å du har tid så sku vi kuna råkas på julloovi å bara tala, såde som back in the days. Kanski ga ut å gaa me vagnen så man får tala ifred..? Hoppas e lättar snart i alla fall. Ta hand om de!
Skicka en kommentar