Hmm..

Känner mig ensam, trött, ouppskattad och led.

Ensam för att jag inte har någon att umgås med här i Vasa, ingen, och inte finns det någon svenskspråkig mamma-barn grupp heller (frågade på rådgivningen). Ingen att bara ta en kopp kaffe med och bara prata om allt och inget, eller bara sitta tyst. B räknas inte, för han, ja hur ska jag uttrycka mig? T.ex. igår när han kom hem, jag skulle sitta tyst och lyssna när han berättade om sin resa till Åbo, när jag sedan i min tur ville berätta om hur vi haft det här verkade han inte lyssna och senare somnade han bara när jag försökte prata med honom, eller så fick jag standardsvaren "Hmm", "Jaa-a", "va?!" osv... Suck!

Jag känner mig ouppsakattad och ouppmärksammad här hemma. Jag donar och håller på här hemma för att få det atts e ens lite snyggare ut men ingen cred får man, nix pix. Fast jag polerar stället så diskbänken "blänker som tattarballa i månskeni" får jag höra "va dukti du var" som om jag var en hund som just hämtat husses tofflor eller ett barn som plockat upp alla leksakerna. Jag kräver möjligtvis lite för mycket idag men... jag har en depp-dag... och jag vill få lite uppskattning ibland. Ids inte skriva allt jag tänker och tycker.

Jag vill veta att någon har uppmärksammat att jag finns till, att jag existerar.

Trött är jag fortfarande, varför får jag aldrig sovit tillräckligt?? Så här trött var jag inte ens då lilla b var nyfödd och vaknade fyra gånger per natt. Jag är irriterad och orkar inte engagera mig, vill bara sova! Jag vill ha energi och ork, jag vill ha gott humör och bra dagar.

Jag vill ha en frisk tå.....

Jag vill! Jag vill. Jag vill.... jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, jag är så ensam och ledsen idag, nu ska jag försöka få lilla b att ta en tupplur, och då ska jag också sova....